Just an echo of Oźwiena


 In the "jingle/jangle" morning... there was that long night and really long too, but more than one long night... I even can not count 'em any more... so now in my head it's an echo singing in my head "It's the final countdown"  no sorrow no joy just an empty space of freedom left... suddenly I do scream but not of a night just of an echo of freedom... freedom... and my cell is now running out... in the sand..."
-- Harriet Marianne von Brömssen

Inspired of Bob Dylan "Hey, Mr Tambourine Man", but dedicated for Dennis Hopper

DATE: May 29, 2010 kl 15.40

Ur askan kom även elden 
Du lämnade efter dig en tomhet ibland så sann
men samtidigt såpass nära att jag aldrig kan glömma. 
Din bild för all tid framför mig och Guv jag saknar dig.
Tack och lov att du så starkt åt mig lämnade ut dig själv
så att jag även kan finna glädjen efter dig... 
Om jag så ensam är om dig... sååå var varken någon av oss
i allafall ensam om galenhet runt om oss.
 
A poem by Harriet Marianne von Brömssen 
DATE: December 17, 2011 

DecemberMånad och utomexistensiell "..."
... ena sekunden in - den andra sekunden ut på...
... ett "rötägg" i den ena - en "svan" på den andra...
Detta gör att det räcker att få fnatt och dessutom fatta, men i den nästaste sekund är allting borta... Du är här och jag med dig, allting kärt... jag nästan dyyyrkar dig?
Kvar bland lönnen, jag mig själv vill finna, men jag vill istället alltid bara försvinna.
Bakom blåstens virvlande virvlar vill jag alltid finnas, men tiden den "ebbar" någonstans
och till slut tar dock denna också slut.
Bland vågornas speglande sken finns också ett mörker, där jag kan få gömma mig och endaste en kaja med sitt hoppfullaste läte ger mig svar på tal.

Men i detta kommer ett DEToch ett stort MEN att nu både få kunna andas och med andan i behåll.
Det icke existensiella "..." som i likehetstecknet med "Harriet Marianne" under faggorna kan ingen fackla, mer än min make "Gert Vilhelm", som både kan de båda högt, utan att ens behöva sträcka efter denna eller ens röra denna... kommer också ur denna "Harriet Marianne von Brömssen".
Den som tror att denna "..."endast står på fallet inom det utomexistensiella "..." skall då i själva verket få veta att den står på "von Brömssen", din "apa" och inte på "van".
"Rötägg" som "rötägg" under en hel "rötmånad" hur i all sin da'r hade du mått din j*vla "apa", som i själva verket rimmar på "gapa" för nog kan denna skrika, men väl dolt inombords.
Denna apa är som hoppets sken, som allt det mesta exisistensiella väsen och autentisk och inte någon falsk slingrande sådan utan helt rakt på sak ~ De allra flesta förstår denna, men ändoch de förgör denna.

 

The end of the day and still here, a poem by Harriet Marianne von Brömssen
DATE: December 10, 2011 kl 23.24


Pär Värs:
On that silence screen you can stand there pretending or fuck 'em all, but at the end it's just you in all... standing alone with all your own minds and failures...  no one elses...
Klingar på farväl...
//Harriet
      DATE: October 16, 2011 kl 16.00


Skapad med Mozello - världens lättaste webbplatsredigerare.

 .